hengkong

Officiella: Söka jobb

Inofficiella: ÅNGEST

"Eva var till en början tveksam till att ställa upp. Men så tänkte hon att alla stora modeller har säkert gjort liknande jobb till en början, alla  måste ju början någonstans. Efterår var Eva ändå ganska nöjd med bilden. Blå är ju faktiskt hennes färg."

cred: Pajen

Sitter och skrockar för mig själv. Läser en vetenskaplig artikel - The invisivle success factors in product innovation. Jag citerar: "Human nature is such that we often avoid doing something,..." (Cooper, 2000, s. 126) - igenkänningen är stor...

Tänk vad en banan kan lyfta en bild. Anders måste vara något slags fotogeni. Och Rutan går där intet ont anande.

För två veckor sedan haspla Johannes ur sig - bara sådär i förbifarten - att jag börjar likna Patrik Sjöberg. Har inte lyckats släppa det än.

Börjar kännas som att jag har pluggat klart. Kom in i Bratislava till hösten men vad ska jag dit och göra? Egentligen? Att åka dit för att ta någon till kurs på masternivå och därmed få en 5årig "riktig" master känns mer och mer som ett svepskäl, ett sätt att övertyga någon som egentligen inte behöver övertygas. För jag vet ju att ja inte ska åka. Eller tydligen är jag inte hundra då jag till och med måste resonera med mig själv offentligt. Och därmed söker jag väl även input från er andra, vill ni hjälpa till att bygga en mur av östosande fördomar kring Bratislava? Kanske behöver ni någon där på plats att utforska myllret av små studentpubar i den gamla delen av staden? Jag har hört att det ska vara den krogtätaste platsen i hela Europa, som om det skulle vara något positivt. Läste två utbytesberättelser från Slovakien, hyran på deras studentrum var det som fascinerade mig som mest. Ena personen hade betalat 250 kr/mån och den andra 220 kr/mån (!!). Här sitter jag och myser med två parkeringsböter på 350 kr vardera. Kontraster. Tillsammans med en väldigt ohyffsad tändspole är nog dessa böter mitt större huvudbry just nu. Fick dem när jag var i London. Hade föreseende skaffat ett tillfälligt parkeringstillstånd men så hade insidan av vindrutan isat igen, stackars lilla parkeringsvakten kunde inte se lappen. Har överklagat men känner hur denna äckligt oempatiska byråkrati kommer att svälja mig hel. Bilen kommer de snällt lämna kvar och hobbyböta för nöjes skull. Ungefär som att spela golf. Nu när billarmen stannat av i utvecklingen kan det börjas satsa på någon form av parkeringsvaktsskydd, kanske kan vindrutertorkarna aktiveras och med några uppiggande 12 voltspuffar och med ett hejvilt vevande avlägsna små klåfingriga parkeringsvakter. Så kanske de börjar spela golf istället, på riktigt.

...var klart bättre än man kan tro. Halkade in på ett bananskal hamnade på detta event med buffé och öppen bar. Öl och skog känns som en helrätt kombo.


Anders menar att han inte alls tagit Andres öl. Men Andre är inte sen med jabben för det.

var det här om morgonen. Ska tydligen fortsätta i samma anda under helgen.



Igår skrev jag in mig hos föreningen XP-M. Denna förening tillhandahar en experimentverkstad - en lada med en massa verktyg, och består av ett gäng mecktokiga grabbar. Jag hoppas att det ska smitta av sig. Med andra ord ska biljäveln upp på vägen igen.

Tjejerna i Mmm.

Stiligt värre i helgen. Vinterbal med välrepeterade spex och gigantiska bakpotatisar. Och en balanserad efterskiva på det med securitas som hemlig gäst. Uppe till höger jag med min bordsdam, sedan grabbar ur VVV och Mia från Mmm som bjöd på fördrink.

Imorgon packas väskan för London. Vi ska dit och besöka flådiga banker och syna skräddarna på Savile Row i sömmarna. Har dock problem att hitta en outfit för att smälta in hos bankerna, det får bli dagens i-landsproblem.

"by the way, the meat ball in IKEA has been changed. it became smaller and don't have potato, and the sauce has also been changed. is it the same in Sweden?"

Undrar Chiu över msn, min buddy från Hong Kong

Jag och Jonas lyckades planka in på larv-banketten igår. Eller så hade vi gratisbiljetter vi aldrig behövde visa. I alla fall så är gratis gott. Speciellt när det är lagat av sveriges/norrlands/årets bästa kock. Fortfarande oklart vilket. Dock blev det krux vid bordsplaceringen. Våra biljetter var ursprungligen i Volvos och LN ABs ägo så vår strategi var att sätta oss vid de platser som var märkta med just dessa företagsnamn. Vattentätt. Tyvärr hade organisatörerna av banketten tänkt helt fel och satt ut endast namn vid platserna. Det hela slutade med att vi fick sitta vid muppbordet längst bort från scenen. Men mat fick vi och lammrostbiffen var inte sämre än mkt jag ätit.

*Larv står för Luleå arbetsmarknadsvecka som pågår i en dag.


Jonas med hejdlöst ohämmad teknisk-fysiktjej

2009 slår in genom väggen med ett schabraak!! Shit pomm fritt! 21 dagar försent. Vart har 2009 varit?

Jag har befunnit mej i ett tillstånd av totalitärt pluggande de senaste veckorna och nu är jag äntligen fri, kanske för evigt? Fyra rasande kurser har avslutats och livet känns plötsligt tomt och meningsfullt igen. Idag såg vi t.ex en film till middagen, bara sådär. Pang bom film på. Vild kyckling i en perfekt mix med Colin Farrel, rasistiska dvärgar och sköna fransyskor. Testa att laga en kycklinggryta med lite enbär och svartvinbär i tillsammans med fimlen In Bruges - går inte att misslyckas!

Annars så spenderar jag måndagsnatten med att kolla upp utbytesstudier och att prata med Wang på msn. Har insett att man kan plugga i typ Bratislava eller Litauen gratis. Inom Europa är man garanterad ett erasmus-stipendium och genom att välja ett lite gråare land kan det gå runt.

Wang är en tjej från Beijing som jag mötte när jag sista dagen i Beijing vandrade gatorna med endast min skugga som följe. Jag letade efter en affär som sålde häftiga t-shirts och valde ut Wang som guide. Hon var lika trevlig som alla andra kineser men spottade inte lika hejdlöst kring sej. T-shirt affären hittades och visst var det balla kines-designer t-shirts men Wang lyckades övertala mej om att det var hejdlöst dyrt. Iställer gick vi och kollade på gympaskor till henne (!) och efter det middag. Hon skulle visa mej några häfitga maträtter och medans jag försökte se ball ut med kinapinnarna spelade dom Robyn på radion. Dagen efter på tåget spröjsade jag noggrant rälsen från Beijing till Hong Kong (typ 200 mil), i korta pauser drack jag lite coca cola.

det är varm choklad med vispgrädde och kärleksmums, det är afterski i sälen!