hengkong

Idag var vi på studiebesök hos norrmejerier. Vi fick kökshandukar, kylskåpsmagnet och pin. Vi fick även smaka jokk med tranbärssmak och gainomax med banansmak. Vi fick dom helt färska från maskinen (?). Jokkdrycken var så färsk att hällningspipen inte var ditsatt än, det drällde jokkdryck överallt. Det var ett herrans liv. Tur som vi har var även några mjölkbönder från trakten på besök. Visst ser dom trevliga ut?


Han till vänster kan vara en spion från skånemejerier. När ingen såg stack han hål på mjölkförpackningar på lagret.

Jag vill också mäta min styrka med ett blankt schvoongande svärd i min hand. Jag vill charma flickor med blommor i sina blonda hår genom att rida fortast över ängen. Jag vill briljera med mitt strategitänk i krigshövdingens tält. Jag vill kunna rida från öknens öken till västergötland på 5 min. Och sist men inte minst så vill jag ju vara med på film. Varför fick inte jag vara Arn?

pannekonst



Det är fredag.

Looptroop skaffar street cred. Och kan ha inspirerat nedastående klipp från norsk-samiska gruppen The Blacksheeps. Sjukt skön cover! De måste komma stort, den lilla sångerskan har röst. Slår lätt Yeah Yeah Yeahs på fingrarna.



Ni vill ha mer? Kunde precis tänka mig det. En till!

Här har jag precis kommit in från joggingturen, runt 23:40. Nu är det ingen lek längre. Nu är det traktordäck och preussisk disciplin på schemat. 25 årsdagen har passerat och den exponentiellt stigande fitnessfaktorn är utbytt mot dess motsats. Tydligen blir man inte tillfrågad först..

Detta är vad som tar upp en stor del av min vakna tid. Ett evigt pillande och trixande med kurvor och små parametrar för att hitta det rätta glänset. De andra kurserna blir helt klart lidande. Programmet vi härjar med heter autodesk studio och vi börjar faktiskt bygga upp en hyffsat sund relation.

Bilden är inte klar än, ska hotta upp den lite. Fixa till ljussättningen och lägga till några detaljer. T.ex ska inte den ensamma olivens onda öga lysa av ilska.

Jag måste bara berätta en sak...

Visste ni att layouten på dagens tangentbord är allt annat modern och effektiviserad. Anledningen till att tangenterna är placerade på detta vis är att mekaniken i de gamla skrivmaskinerna skulle flyta på smidigt samt att man skulle kunna skriva "TYPEWRITER" väldigt fort. Alla bokstäver som krävs finns på översta raden. Det var ett knep för gårdagens skrivmaskinsförsäljare att visa upp hur förträffligt snabbt det gick att skriva. Nog med kuriosa. Tillbaks till papperssorterandet.

Det var TIMES idag, casetävling. Man får 4h att lösa ett business-case i grupp som sedan ska presenteras. Infomötet var 8:15 och som i vanliga fall när jag ska jobba eller göra ngt annat viktigt så vägrar min mobil att samarbeta. Jag går upp sömndrucken för att dricka lite vatten, pajens telefon ligger i små delar i hallen - weird, och så är klockan såklart 9. Min kära grupp har försökt få tag i mig genom att ringa Pajens mobil, varvid den har vibrerat ner från hatthyllan. Fel mobil fick ta smällen. Tur var dock att vi först skulle börja med caset vid 9:45, missade bara infon innan. Iaf så gick det åt skogen. Vi sväva ut i en spretig lösning och vårt presentationsupplägg skulle behövt iaf en halvtimmas förberedning. Istället sköt vi från höften med OH-kanonen och ut kom bara vilsna skumgummipilar. Rekylen blev dock desto kraftigare.

Detta får ses som en lärdom. Inför vårens casetävling ska vi ha monterat úberprecisa kikarsikten. OH-makapären ska skjuta som en strobb och Kent ska få lära sig ett och annat om EBIT (earnings before interest and tax - jojo, nu har vi lärt oss det)...

.

Klipp från våran salsaträning. Vi dansar i ring och det kallas rueda. Riktigt kul!

Titta efter ett stort hår eller en svart tisha med vitt tryck på ryggen.

nu och då pluggas det spanska på docent 26. Efter 2.5 månad kan vi nu veckodagarna, säga vad klockan är och räkna till fjorton. Femton är en hård nöt att knäcka. Det går att se vilka bokstäver som tillsammans bildar ordet men det skiter sig när jag ska forma munnen och uttryckligen uttrycka det. Som att luften halkar till någonstans mellan tungan och underläppen.

Luleå har blivit kallt. Med det kommer mindre mörker och man andas friskt. Friskare än en vicks i vrångstrupen som jag nyligen skrev. Glädje följer i kylans spår. Folk halkar omkring, man själv halkar, och så ler man i symbios med någon som också vart nära att drutta. Norrland känns plötsligt inte så ensligt och glest, här finns värme och man kan faktiskt i vissa stunder av onorm känna samhörighet med ortsbefolkningen. Imorse kom en kille på cykel med alldeles för stark tilltro till sina smala gummidäck. Ritsch sa det och så var han faktiskt uppe igen. Fortsatte med ännu högre tempo men lite snöigare och med små otäcka gruskorn inkilade i handflatorna. Tror jag. Jag hann ju inte se, visst folk är så ohyggligt snabba att fortsätta som inget hänt. Jag vet ju själv hur det är. Skulle tro att jag är snabbast.

Nyår är nu planerat till Sälen. Först var det Prag som gällde men som vanligt när saker är nära att träda i kraft får folk kalla fötter. Min tolkning av uttrycket "kalla fötter" är då att man drar sig ur. Man kanske vill in och värma sig istället? Förslagsvis någonstans där man känner igen sig och är trygg. Prag har för övrigt en klart högre medeltemperatur än någon hemmakär stad i Sverige under nyår. Kan dock inte påstå att jag heller var överdrivet drivande i Pragfrågan så nu lägger vi det åt sidan. Sälen. Som rookie i norrligan måste jag ju säga att Sälen känns tamt. 300 höjdmeter, trollskog och överflöd av knatteliftar. Men så finns ju chansen att man stöter ihop med E-type på after-skin.


Nyår 2006, Särna. Två överlevande.

..art, some call it passion. I would like to call it Norrland.

Vissa hänger på kåren en lördagkväll, jag hänger nere vid strandkanten och fotar polarsken, romantisk som jag är.

Jacob bestört när Carro med glad min undrar hur det kan komma sig att Jacob inte vet vad kändis X som är på TV heter.

Uppfriskande att vara med om ett historiskt ögonblick, särskilt när man verkligen är nästintill 100% inne i skiten. Blir som mer på riktigt då. Men så länge jag kan tjuvspela på golfbanan är jag nöjd. Tur att det bara handlar om pengar som min kloka far brukar säga.

Här är Rutan så infertilt nöjd efter sista putten. Han vann en kaffe på den, och det trots att jag nollputtade (!). Dagens golfrunda var inte av högsta klass, det var lite "här är bollen, men vart fan tog klubban vägen?"-stuk på det hela. Men Luleå GK gav oss återigen det finaste vädret och jackan åkte nästan av.


Djävulskt stort vattenhinder till höger.

..har en ganska mossig smak i mun.



Men nu är det ju nästan måndagmorgon. Idag har vi städat hela läggan. Pajens föräldrar kom och bjöd på kinamat. Sedan kom Jejk och innan han tog av sej skorna hade han börjat baka. Det blev världens godaste brownies. Pajen fick prestationsångest och slängde ihop en guacamole till Jejks medhavda chips. Sedan kom Carro och Överkalix Carro. Överkalix hade med sig hemma-sodastreamad läsk och popcorn. Carro fnissa mest men när hon samlat sej fixa hon glasyr a la pricken över brownien. Jag dammsög lite under min säng. Sedan åt vi upp godsakerna och kollade på Arn med bioljud signerat min nya (från tidigt 90tal) Harman Kardon stärkare och Wharfedale speakers. Köpte loss grejerna av Ingo som flyttat ner till Karlstad. Fick ljudpaketet för 1000 riksdaler, bra deal. Med andra ord har det varit en sjukt skön söndagskväll. Nu är det bara kvar att lägga sig, mätt och belåten. Känns friskt att jag ska gå upp om 4.5h. Kroppen ska inte alltid få som den vill, då blir den lätt kräsen och lat.

Idag svingades det friskt. Det blev mer hit and run än pay and play, är man student så är man. Ruskigt bra väder och vacker höstnatur gjorde rundan, blev inte sämre av att Rickards driver gick som ett jehu. Var och nosade på mitt 350m rekord, i alla fall om jag får bestämma.

För att visa min uppskattning för er, min lilla men dock hängivna läsarskara, får ni här ta del av exklusiva bilder från filminspelningen.


Några "rising stars" ur ensemblen. Jag fick inte en stärkt krage, men dock en tidsenlig (gratis!!) frissa.



Efterfest på bussen. Persbrandt lyste med sin frånvaro. Han var ute och slogs på byn.

Obs, bara en bild, går inte att spela upp.

Hemma från Amsterdam, skitbra var det! Berättar mer om det senare. Kolla till höger på bilden. Jag, Persbrandt och Maria ska ta hem oscars! Stort mina vänner, stort!

Med andra ord så är Maria Larsson eviga ögonblick vårat bidrag till oscarsgalan.